Fy, det vore väl ändå för mycket begärt att jag skulle vara till besvär. Inte ska väl du lägga ner tid och energi på mig, det förtjänar jag inte. Förlåt om jag störde det var inte meningen. Jag ska verkligen se till att betala tillbaka.
Tänk att vi är så rädda för att vara till besvär för någon. Vi har växt upp i någon anda av att inte störa. Vi ska klara oss själva annars är vi inte riktigt bekväma. Visserligen kräver vi att samhället ska göra sitt. Vi betalar ju skatt o har rätt till hjälp, men det är inte riktigt samma sak. Då får vi hjälp av någon som är anonym. Den går det att behandla lite som man vill. Fråga bidragsfuskarna. Men grannen eller kompisen? De som kanske vore närmast att be. Där blir det lite svårt. Varför då?
Tänk själv om någon kommer och frågar kan du hjälpa mig, jag har ett problem? Hur reagerar du då? Nä fy vad besvärlig den där personen är? Varför stör han mig? Nä, skulle inte tro det. Man blir ju glad. Ju större sak desto mer smickrad att man får frågan. Tänk att den här personen vågade be mig om hjälp. Att jag får förtroendet. Jag känner mig faktiskt lite stolt över det. Stolt över att jag är en person som ställer upp. Den här dagen blev ju riktigt bra!
Tänk på det nästa gång det är jobbigt att fråga om hjälp, den du frågar blir säkert jätteglad.
