Jag undrar hur det kunde bli ett skällsord. Moral är väl rätt bra att ha?
Tillbringade en stund med en väninna vars moraliska kompass skulle behöva botas om. Jag gillar verkligen inte den sidan hos henne. Det är ju det där med att man ska orka se sig själv i spegeln, men hon har inga problem med det. Hon är fullt nöjd med sina beslut, hur vansinniga de än är.
Ett exempel på vad jag inte gillar är att hon snattar. Hon kan utan att blinka plocka med sig grejer utan att betala. Uppenbarligen är hon inte ensam om detta eftersom det snattas för astronomiska summor. När jag var 14 snodde jag en bok. Aldrig har jag ångrat mig så mycket som den gången. Jag tror jag skulle va lite tuff, det gick inget vidare bra kan jag meddela.
Man kan ju alltid förändras. Skulle hon vilja bli ärlig så är det ju egentligen bara att sluta skita ner sig. Inget går att göra ogjort i efterhand men i förhand skulle det kunna funka.
Det hörs att jag är upprörd eller hur? Moraltanten i mig säger ifrån, nej jag vill inte ha ”vänner” som inte kan skilja på rätt o fel. Man döms utifrån vem man umgås med och jag vill inte att någon ska tro att jag är oärlig.
Samtidigt kanske min egen kompass ibland pekar fel men på andra områden. Jag har länge försökt intala mig att dessa områden inte handlar om moral, andra tycker att de gör det. Hursomhelst måste jag nog ändå bottna i mig och mina värderingar. De säger att man inte snor grejer, ljuger eller är elak.
